Annons
Annons
Annons

Publicerat: 9 mars 2015

Är du beredd att satsa?

Pengar, foto:TT Bild

Riksbanken sänkte nyligen räntan till att bli negativ. Samtidigt justerades räntebanan för att påtala att det kommer att dröja innan räntan höjs. Tanken är att företagen ska våga satsa och att vi ska få upp inflationen. 

Vilka kommer satsa? Jag gissar att staten kommer att satsa, kanske kommer bygget med den omtalade höghastighetsbanan i gång tidigare och skapar några av de arbetstillfällen vi verkligen behöver. Kommer storföretagen att satsa hemmavid, eller kommer de att låna pengar och satsa utomlands där det går att få mer för pengarna? Det återstår att se.

Jag tror att det kommer vara mycket upp till småföretagen att säkra framtiden. Småföretagen som finns och de som finns i teorin, i någons huvud. Det bästa för samhällsekonomin vore om fler privatpersoner passar på nu när räntan är låg och vågar satsa på att förverkliga en dröm om att starta eget.

De som inte har kommit på idén som kommer att revolutionera världen kan stötta befintliga företag eller affärsidéer via crowdfunding eller crowdlending så att dessa bolag kan bygga upp landets ekonomi. Dessa små bolag vill inget hellre än att expandera, och hjälpa Riksbanken att nå målet om 2 procents inflation. Men ofta har de inte tillräckligt bra räkenskaper för att bankerna ska bevilja lån. De är beroende av att det finns folk som vågar flytta pengar från banken.

I min förra krönika ”vem vågar ta risken” skrev jag om bankernas riskovillighet och svårigheterna för små företag att få finansiering, däribland min egen glassfabrik. För att kunna växa behöver vi satsa på marknadsföring, men saknar resurser. Förutom alla prenumeranter av tidningens pappersbilaga var det tusentals som läste inlägget på bloggen Företagsamt. Jag fick oerhört mycket positiv feedback och många fina tips. Mitt företag fick bland annat höra om fördelarna med crowdfunding och kom i kontakt med Funded by Me. Just nu testar vi om gräsrotsfinansiering funkar för oss.

Upp till bevis. Vårt företag och andra mindre företag kan få chansen att växa när pengarna gör sig bättre någon annanstans än på banken. Det händer historiska grejer i vår ekonomi, det skulle kunna gynna samhället. Bara fler vågar satsa på något de inte satsat på förut.

 

 

foto: TT Bild

Publicerat: 25 februari 2015

Hur man strukturerar upp sitt jobb som företagare

NBN_story

En vanlig fråga som jag brukar få är hur man strukturerar upp sitt jobb som egenföretagare. Många anser att det verkar svårt eftersom man själv bestämmer sin struktur och sina prioriteringar. Jag tänkte därför berätta lite om hur en vanlig dag för mig ser ut samt hur jag strukturerar upp min vardag för att vara produktiv.

Klockan 08.00 börjar jag dagen med att duscha för att sedan äta frukost och ta en kopp kaffe.

Klokan 08.30 sätter jag mig i bilen för att köra till butiken där jag även har mitt kontor. Då börjar jag med de rutiner vi har för butiken. Räkna kassan, damsuga, tömma soppor, osv.

Klockan 10.00 så öppnar vi. Det brukar vara som lugnast första timmen så då brukar jag passa på att kolla igenom mailen och flagga de mail som är viktigast och börjar sedan svara på dessa. Jag sätter även upp en lista med  saker som ska göras under dagen, sorterat i viktigast först och det minst viktigast sist.

Klockan 12.00 börjar det rulla in kunder med tätare mellanrum så desto mer man hunnit få gjort desto bättre är det. När man har kunder i butiken så vill jag kunna ge allra bästa service utan att ha massa annat jobb som tynger mig.

klockan 13.00 brukar jag normalt sett äta lunch. Då brukar jag äta och läsa nyheterna samtidigt. Det vill säga en lite paus från den stressiga vardagen.

Klockan 14.00-17.00 brukar det vara blandat jobb mellan att ta hand om kunder, att beta av listan, samt att hjälpa de anställda med struktur av produktionen.

Vissa dagar går jag hem mellan 17.00-18.00. Och då brukar jag se till att bocka av det sista på listan. Men de kvällar som jag stänger butiken och därmed jobbar till 20.00 så brukar jag förutom att göra klart allt på listan försöka att ta tag i de saker som man annars inte hinner. Som att skriva mail till gamla kontakter . Annars är det väldigt bra att lägga den extra tiden på klassiskt administrationsjobb som att betala räkningar göra bokföring och så vidare.  På detta vis flyter de normala dagarna på. Sedan innebär många dagar även möten och deltagande i diverse event.

En av de viktigaste sakerna för mig är just mina prioritetslistor.  För med hjälp av dessa kan jag tydligt se vad som ska göras. samt hur mycket jag hunnit att göra. Det fungerar både som ett sätt att ha kontroll, samt att mäta sin effektivitet. Sedan är det ju som alltid väldigt viktigt att se till att vara så effektivt som möjligt på de timmar som man är på jobbet så att man inte förlorar någon tid på onödiga saker.

Lycka till med att bli produktiva!

Peter Arneryd

Jag är Peter Arneryd, grundare till varumärket Nerdy By Nerds, där jag arbetar som Marknadsförings- och Säljchef

Publicerat: 21 februari 2015

Inte så svårt att registrera ett företag idag

The Old typewriter

För en vecka sedan registrerade jag ett nytt företag hos Bolagsverket. Det var smidigt och enkelt via verksamt.se och med mobilt BankId så är det ju väldigt snabbt gjort. Det har alltså gått framåt på den punkten och det är väl mycket att tacka för all den nya tekniken. För att vara en person som inte prioriterar att sortera papper eller för den delen leta papper så gillar jag denna papperslösa lösning som nu finns. Jag behöver ju bara komma ihåg mitt personnummer och hitta telefonen!

Finns det några nackdelar? Inga jag vet, men jag kan ju spekulera i säkerhet till exempel. Igår satt jag på tåget och skickade in till skatteverket för att registrera arbetsgivaravgift, moms och F-skatt och började fundera om någon skulle se min kod på mitt mobila BankId och mitt personnummer. Kan de använda det då? Blev plötsligt tveksam och osäker.

Ett papper kan jag  ha kvar hur länge som helst i min pärm där i hyllan. Hur länge finns min digitala ansökan kvar så jag kan se vad jag skrivit? Jag läste någonstans att våra digital bilder kanske inte finns kvar i framtiden, däremot kommer mina album med pappersfoton och alla osorterade pappersfoton som ligger i en skeppskista i vardagsrummet finnas kvar för en lång tid framöver. Där kan även barn och framtida ev barnbarn bläddra och minnas. Men hur hittar de mina digitala bilder? Redan nu finns det 8000 bilder på en extern hårddisk, bilder som jag aldrig tittar på.

Men hursomhelst så är tjänsten verksamt.se suverän. Det tog 5 arbetsdagar och en liten rättelse av en mening som var för entreprenöriell och inte tillräckligt byråkratisk. Men sen var namn, organisationsnummer och registrerings bevis klart. Och några knapptryck senare var resten inklickat. Minns de fruktansvärda blanketterna……

Vad ska det nya företaget syssla med? Återkommer om cirka en månad med det :)

Publicerat: 19 februari 2015

Jag föreslår en uppgradering av ordet mångfald

Forks With Food

Det här med mångfald är inte enkelt. Eller rättare sagt är det så att vi i Sverige är så rädda för att det ska bli fel så att vi hellre låter bli och att det kanske blir precis som jag hörde i veckan, att mångfald blir enfald. Inte förrän jag läste om att man på Fjällräven inte hade lyckats hitta kompetenta kvinnor till sin styrelse så insåg jag hur roligt ENfald faktiskt är. Letar man i herrbastun efter styrelsemedlemmar så kanske man inte hittar så mycket annat än just herrar.

Jag tänker såhär, om jag rör mig i samma kretsar hela tiden så kommer mitt synfält över tiden att bli ganska snävt. Dvs jag bor på ett ställe, handlar i mina vanliga affärerer, går till samma jobb och träffar mina vanliga vänner och då ser min värld ut så. Om jag tänker så mycket på det så kommer jag att tänka att resten av världen också ser ut så. För det är det jag möter när jag går utanför dörren, jag blir ENögd. Det krävs ett aktivt val att hela tiden påminna mig själv om att världen inte är bara Stockholm för det är där jag bor. Till exempel att nedläggningen av Bromma inte är en angelägenhet för oss som bor under inflygningen utan påverkar den regionala tillväxten i resten av landet, också. Eller att det är naturligt att gå omkring med en pappmugg med kaffe i.

Så från enfald till mångfald är det ett ganska träligt arbete att hela tiden aktivt söka sig till nya miljöer, att faktiskt hela tiden hålla kolla på att det finns olika personer representerade i min styrelse, mitt arbete, mitt nätverk för att få nya intryck. Ibland känner jag mig så trött och less på att påminna folk; Se till att du inte bara bjuder in folk som tänker som du till ditt Advisory Board. Eller vill du låna några av mina ungar i refo för att höra hur dom tänker?

Mångfald är inte bara etnicitet eller kön, utan utbildningsbakgrund, HBTQ, erfarenheter, klass, religion och intresse som vi svenskar helst ignorerar för att det  lätt blir fel. Kanske är det dags att uppgradera ordet mångfald till representation. Det vill säga att det i grupper finns representerade personer som har kunskap om olika delar av samhället så det blir en bredare bild. Då blir det mångfald på riktigt som ger ett hållbart resultat och den tillväxt vi behöver.

 

Publicerat: 17 februari 2015

Döden är min drivkraft

dödenärmindrivkraft

Varför gör jag det jag gör? Varför är jag ständigt så törstig på att skapa mer? Varför är jag entreprenör? Det finns många anledningar och många drivkrafter men för mig är det framför allt en som präglar det mesta av mitt skapande – döden.

År 2005 höll Steve Jobs ett så kallat commencement speech på Stanford. Det var då han myntade sitt bevingade uttryck ”Stay hungry. Stay foolish.”. Bakgrunden till att han gav just det rådet till studenterna på Stanford var att han nått insikten att han en dag skulle dö och den insikten fick honom att ständigt våga skapa, experimentera, misslyckas och förändras. Om vi ändå ska dö, varför inte försöka åstadkomma så mycket vi kan under vår livstid? Varför inte bara följa våra hjärtan? Precis så känner jag.

Jag är i grunden är lycklig människa men jag kan stundtals känna en enorm ångest över att jag med största sannolikhet inte kommer att hinna med allt jag vill göra innan jag dör. I mitt företagande drivs jag givetvis av lust, frihet och bekräftelse (och stundtals av pengar – även om ser jag mer pengar som en bonus snarare än en äkta drivkraft). Mitt egentliga och grundläggande syfte som entreprenör är att skapa något värdefullt innan jag dör. Något som bidrar till mänskligheten på något sätt. Det låter ju överdrivet högtflygande och osar kanske av hybris i mångas öron, särskilt eftersom jag ännu inte har skapat särskilt mycket som verkligen förbättrat världen, men det är i sanning min starkaste drivkraft. Jag vill dö lycklig och jag tror att jag gör det om jag ser till att verkligen ge allt jag har till världen innan jag dör. Jag vill hinna ge bort alla mina idéer, all min kraft och all min kärlek till världen. Det är därför jag ständigt måste utforska, ständigt måste skapa och ständigt försöker förnya och förändra. Det är en ständig livskris, en konstant dödsångest och en evig längtan efter lycka som driver mig.

Om jag dör nästa år, vad vill jag då ägna detta år åt? Om jag dör nästa vinter, vad ska jag då ägna hösten åt? Om jag dör imorgon, vad väljer jag att göra idag? Jag tror inte på att till en början ställa sig dessa frågor varje dag – det skulle jag och de flesta andra få en alltför stor ångest av – men jag tror på att ställa sig de frågorna några gång varje månad för att på sikt känna sig trygg i att svara på frågan varje dag. 

Du kommer att dö. Vad väljer du att fylla ditt liv med fram tills dess?

Nils von Heijne är delägare och Creative Director på den digitala kommunikationsbyrån Pronto. Han är en flitigt anlitad föreläsare och har startat en rad olika bolag med fokus på den digitala världen – senast som medgrundare till den sociala musikappen OneSong.

Publicerat: 16 februari 2015

Uthållighet- en entreprenörs bästa egenskap?

B74362902

När vi startade vårt bolag så fick vi väldigt ofta höra från äldre entreprenörer och handläggare att uthålligheten är bland det tuffaste. Det tar nämligen alltid längre tid än vad man tror att nå resultat.

Detta var lite svårt att greppa när man precis hade satt igång. Men allt eftersom tiden gick så började vi förstå vad dessa personer menade. Det tar liksom längre tid att börja sälja sin produkt och nå sina säljmål än vad man först trott. I vårt fall var även produkten lite dyrare att tillverka och tog lite längre tid än vad vi hade förväntat oss. Allt detta tillsammans sätter ju såklart uthålligheten på spel. Kommer man att orka vänta på en bättre lön? Kommer man klara av att jobba så många timmar i flera år innan resultaten ökar? Detta är exempel på frågor som man börjar ställa sig själv.

Så hur ska man då lyckas med denna bedrift att ge förtaget den tid som behövs? Om jag utgår ifrån hur jag lyckats klara av detta, så är det viktigaste att man sätter upp mål. Först och främst så sätter man upp ett tydligt ordentligt mål. Oavsett vad det är för mål, så är det viktigt att dessa är sträckta över en längre period. Det blir mer realistiskt att nå det stora målet om man har lång tid på sig. Då ges också möjlighet att sätta ett högre mål utan  stora begränsningar, något som skapar motivation hos både mig och mina medarbetare.

Men hur ska man då orka kämpa mot detta långsiktiga mål?  Det som jag tycker är en viktig del för att hålla uppe motivationen, är att tillsammans med det stora målet sätta in flera mindre delmål för perioden. För varje delmål man lyckas genomföra känns det stora målet lite närmre.

En annan typ av drivkraft som uppkommer när man jobbar på detta sätt är hur man plötsligt ser värdet av den tid man lägger ner.  Man ser väldigt tydligt att ju mer tid man läger ner desto snabbare når man ett resultat. Därför blir det så viktigt att man använder sin egen tid på rätt saker. För om man gör det så är det både roligare och lättare att hålla ut. Oron kring uthålligheten blir då inte lika påfrestande och man trivs med stunden och det man håller på med.

 

 

Peter Arneryd

 

Jag är Peter Arneryd, grundare till varumärket Nerdy By Nerds, där jag arbetar som Marknadsförings- och Säljchef

 

 

Publicerat: 14 februari 2015

Då kan kommunen rocka fett…

musicians play on stage

I min kommun har man anställt en näringslivsstrateg som idag var på lunchbesök här hos oss. Det är positivt, mycket positivt.

Under ett antal år har kommunen sjunkit som ett betongblock på djupt vatten när det gäller ranking av företagsklimat. Företagen är inte nöjda med vad kommunen erbjuder näringslivet. Dags att ta på allvar, inse fakta och jobba för att skapa förändring.

För ett par år sedan vid ett tillfälle så diskuterades just företagsklimatet och ranking då resultatet var släppt, vår kommun fortsatte sjunka. En kommentar från en politiker var: Det är bara 80 företag som svarat, vi har ju många fler i kommunen.

Där satt den. Spiken i kistan. Bara för att det endast var 80 svar så behövde man alltså inte ta det på allvar. Herregud, om jag fick 80 klagomål på ett bräde bland våra tusentals besökande gäster skulle jag bli ordentligt bekymrad. 80 missnöjda kunder kan man inte ignorera. Kunder ja, det är ju precis det företagen är i kommunen. Vi betalar skatt och en massa avgifter och förväntar oss en service utifrån det, precis som våra gäster betalar för att få mat och rum och förväntar sig service, god och vällagad mat samt sköna sängar för pengarna. Får de inte det så blir de missnöjda och går någon annanstans nästa gång. Så fungerar även näringslivet.

Ska jag fortsätta satsa på mitt företag i den här kommunen? Kommer jag att hitta övrigt näringsliv som kompletterar min verksamhet eller tänker de som jag att det finns kommuner som satsar mer på ett trevligt och sunt företagsklimat? Det är de här tankarna som man måste råda bot på för om kommunen tappar företag så tappar man arbetsplatser. Den kopplingen ser inte alla människor. Varje företag som har verksamhet, oavsett storlek, är en arbetsplats för en eller ännu fler personer. Fler välmående och växande företag gör kommunen mer attraktiv.

I vår kommun finns det många småföretag, soloföretagare, microföretag och familjeföretag i många olika branscher. Det är sårbart då, de små har inte lika mycket muskler som de stora, de små drabbas i många fall hårdare av nya skatter, avgifter och regler som beslutas av kommun, riksdag och myndigheter. Då måste kommunen vara med och skapa det här goda företagsklimatet som gör det möjligt för företagen att ändå vara verksamma och fortsätta skapa jobb.

Vad är då ett gott företagsklimat? För mig handlar det mycket om dialog, kunskap om hur företagarens vardag ser ut, ödmjukhet för företagens pengar, förutsättningar att anställa, dialog när det gäller lokaler och mark, samarbete skola-näringsliv-kommun-arbetsförmedling för matchning och kompetensförsörjning, bra infrastruktur, korta handläggningstider, relevanta kontrollavgifter. Listan kan göras längre.

För att beta av den listan och jobba med istället för mot näringslivet så måste viljan till förändring och förbättring finnas. Jag anser att vår kommun har visat den viljan genom de dialogmöten som genomförts och genom att man anställt en näringslivsstrateg som visar ett genuint intresse för näringslivet i kommunen. Nu gäller det att få med politiker och tjänstemän på tåget, se potentialen i näringslivet och vilka möjligheter till utveckling och jobbskapande det finns – då kan kommunen rocka fett!

Publicerat: 11 februari 2015

Snälla SAS, ge mig SAS Feel

Image of a white passenger plane

Efter många år av resande i jobbet och privat har jag insett något tämligen fascinerande – min hjärna är som mest aktiv 10 000 meter upp i luften. Det är på långa flighter jag fattar många av mina viktigaste beslut och har fått många av mina starkaste insikter. Jag tänker bättre på flygplan. Jag känner mer på flygplan. Jag gillar egentligen inte flygplan men jag börjar upptäcka att de fungerar som ett effektivt verktyg för mig – ett verktyg som för mig framåt mot nästa steg i livet.

Det jag ännu inte har listat ut dock är vad detta beror på. Är det just det faktum att jag befinner mig på hög höjd och därmed känner mig mer manad att ”överblicka” mitt liv? Kan det bero på att själva förflyttningen från en plats till en annan ger mig nya perspektiv? Eller är förklaringen så enkel att det är själva tiden i sällskap med mina egna tankar som gör långa flighter till en så stark upplevelse för mig? Jag vet själv inte svaret men jag vet att långa flighter fungerar som ett afrodisiakum såväl som ett mentalt prestationshöjande medel för mig.

På känslofronten är jag mer närvarande i luften än jag är nere på marken. Jag gråter lättare till filmer när jag flyger. Senast snyftade jag till Mr Magorium’s Wonder Emporium, vilket knappast skulle ske hemma i TV-soffan. Jag ägnar dessutom ofta timmar åt att tänka på de människor jag älskar och de jag har älskat. Jag drömmer och längtar mer ju närmare rymden jag befinner mig.

Jag får också oerhört många, i min mening, bra idéer där uppe bland molnen. Min mobil fylls av anteckningar som senare kan komma att landa i nya marknadsföringsmodeller såväl som nya företagsprojekt. Insikter landar bättre i mig när jag lyfter från marken. Idéer blandas samman och jag får ibland själv svårt att hänga med mina tankar.

Jag älskar de där stunderna men samtidigt tynger de ner mig. Att inte ha wifi och därmed omgående kunna sätta idéer till verket är oerhört frustrerande. Jag får vänta i timmar innan jag kan ta dem vidare och det gör nästan fysiskt ont i mig. De gånger flighten har givit mig en insikt om hur jag behöver förändra mitt liv är smärtan ännu starkare. Jag skulle behöva en livscoach med mig när jag flyger. Om jag får önska skulle alla långflighter erbjuda wifi, livscoacher och privata kontorsytor. Lite som ett drömkontor 10 000 meter upp i luften helt enkelt. SAS borde lansera ett nytt sätt att resa bortom SAS Plus och SAS Go. Snälla ge mig SAS Feel.

Nils von Heijne är delägare och Creative Director på den digitala kommunikationsbyrån Pronto. Han är en flitigt anlitad föreläsare och har startat en rad olika bolag med fokus på den digitala världen – senast som medgrundare till den sociala musikappen OneSong.

Publicerat: 10 februari 2015

Något som är fantastiskt, men som också skapat vårt största problem just nu

nerdybynerds

För en entreprenör med ett nystartat bolag uppstår problem snarare som en regel än ett undantag. Oavsett vilket nystartat företag du skulle fråga kommer de garanterat att beskriva tidsbrist, pengabrist, eller den jobbiga situationen där man bara vill att företaget ska växa! Det inträffar en märklig och speciell form av växtvärk. Vårt företag har i alla fall just nu ett liknande problem. Nämligen att hålla leveransdagen av våra produkter.

Mitt namn är Peter Arneryd och jag är en av grundarna till varumärket Nerdy By Nerds. Vi mäter, producerar och säljer skräddarsydda jeans. Allt under samma tak i vår ”butiksfabrik” på köpcentret Mobilia i Malmö.

Lugnet har sedan länge infunnit sig på Mobilia efter en intensiv jul. Men inte för oss. Det härligaste med julen är att det är försäljningens drömmånad. Om man lyckas skapa bra kampanjer och kommunikation så har man stora möjligheter till att nå fantastiska försäljningsresultat. Det krävs dock att man har planerat ordentligt i förväg. För att vara på säkra sidan ska allt marknadsföringsmaterial vara klart och skickat till print i mitten av november. Annars finns risken att man inte får det i tid eller hinner göra de justeringar som krävs. Under december är det bara att köra. Alla ska köpa julklappar, vilket gör att nästan varenda person är en potentiell kund.

Så hur lyckades vi då med vår julförsäljning?

Jo det blev faktiskt en succé. Väldigt mycket presentkort och byxor måttades upp under december månad. Dessutom har januari fortsatt i samma bana. Något som är helt fantastiskt, men som även skapat vårt största problem just nu.

Hur ska produktionen hänga med? Vi har hamnat i det typiska problemet och ett tillstånd av ”växtvärk”. Det första är att vi egentligen skulle behöva anställa ytterligare en skräddare nu när vi har så hög försäljning. Men man måste hålla i pengarna eftersom decemberförsäljningen eventuellt inte kommer att fortsätta. Då hamnar man direkt i läget att vi får problem att hänga med i produktionen.

Vi vill springa men måste jogga ett tag till.

Just dessa typer av dilemman är  typiska för nystartade bolag. Jag har två råd som jag kan ge för att underlätta när väl dessa dilemman kommer.

Det första  är att inte vara en tidsoptimist. Räkna med att allt som ska göras tar längre tid än vad ni tror. Detta gör att när något väl går snabbare så har ni lite tid över. Det kan vara bland det bästa som kan hända ett nystartat företag. Dessutom finns det lite mer flextid när krisen väl kommer. För tro mig, det gör den!

Det andra rådet som jag kan ge är  att inte planera hur man ska undvika kriserna. Detta kanske låter lite märkligt men det är faktiskt så att det kommer alltid att inträffa oförutsägbara saker. Istället för att ödsla massa tid på att planera för att kriser inte ska inträffa. Så är det faktiskt mycket effektivare att lära sig att hantera dem och lösa dem på ett så effektivt sätt som möjlig. För det är faktiskt så, att det vanligaste sysslan som en entreprenör håller på med är det som kalas för hederlig problemlösning.

Jag tackar så mycket för mig idag. Kommer berätta om nya problem och utmaningar i nästa vecka.

 

Peter ArnerydJag är Peter Arneryd, grundare till varumärket Nerdy By Nerds, där jag arbetar som Marknadsförings- och Säljchef

 

Publicerat: 9 februari 2015

Att våga rekrytera via sociala medier

Suspicious businesswoman

I förra veckan hade vi en stor grupp på lunch här, en minnesstund efter en begravning och det var ca 100 gäster bokade. Vi har säsongsstängt men grupper o bokade sällskap tar vi emot. Utmaningen denna gång var att hitta personal för dagen då de som brukar jobba här under säsong var i skolan eller på annat jobb. Vi behövde en person förutom jag själv i köket och fyra personer förutom maken i serveringen.

Arbetsförmedlingen är tyvärr inget alternativ, det är alldeles för trögjobbat och byråkratiskt och jag tvivlar på att de skulle hjälpa till för bara en dags arbete. Men en dags arbete kan leda till flera möjligheter framöver!

Vi gjorde som vi brukade, sökte folk via sociala medier. Det gick trögt så jag började faktiskt undra vart den där arbetslösheten hade tagit vägen. 2 dagar innan lunchen hade vi löst personalstyrkan, det gäller att ha lite is i magen.

Till köket fick jag tag i en ”gammal” kollega som jobbat här förut så hon känner till arbetssätt och lokaler. I serveringen blev det fyra personer som aldrig jobbat här förut, olika åldrar och olika erfarenhet. För ett par veckor sedan var jag med i P1Debatt om just ungdomsarbetslöshet och i samma program deltog en tjej som varit arbetslös i flera år och sökt massor med jobb. Jag kontaktade henne och frågade om hon ville jobba den här dagen. Glad som en lärka och förmodligen jättepirrig var hon då hon aldrig jobbat på restaurang förr.

Hur gick det då? Det gick hur bra som helst hela dagen, gästerna var supernöjda och arbetsteamet funkade perfekt. På kvällen när vi satte oss i bilen för att styra kosan mot Norrköping var vi så nöjda, för självklart så är det en chansning att ta in fyra oprövade personer till en så stor grupp men med bra förberedelser och noggrann introduktion så går det att lyckas!

Men tipset är – våga chansa och är du arbetslös, se till att vara med i radio!