Annons
Annons
Annons
Annons

Publicerat: 19 november 2013

7 tips som får livspusslet att gå ihop

Gästbloggaren Angela Hafström är vd och grundare av världens coolaste, mysigaste, godaste och mest rosa glassfabrik. Tidigare har hon skrivit om vägen till att bli glassfabrikör. Idag berättar delar hon med sig av hur hon får ihop vardagen.

Foto: Horia Andrei VARLAN

Foto: Horia Andrei VARLAN

En av de saker som jag tycker allra bäst om med hela min företagarresa är att jag varit tvungen att rannsaka mig själv, vända ut och in på mig för att en gång för alla ta reda på vad jag klarar av, vad jag inte klarar av, vad det är som driver mig och för mig framåt.

Jag, precis som de flesta andra gissar jag, drivs av motivation. Jag är nästintill oengagerad och ointresserad om jag inte är tillräckligt motiverad, så har det varit ända sedan jag var liten. Jag började gå väldigt sent i jämförelse med mina bebiskompisar och när jag äntligen gick så var det inte för att jag tröttnade på att krypa utan för att min morfar satte en tablettask på en stubbe ett antal meter bort. Det här var i skogen bakom mormor och morfars hus, jag ville ha tablettasken, men jag ville samtidigt inte krypa obekvämt på grenarna på marken, så därför reste jag mig upp och gick. Jag var liksom tillräckligt motiverad.

När jag gör något, när jag gör något som jag är starkt motiverad att göra, då går jag alltid all-in. Det är som om jag saknar förmågan att göra något halvhjärtat, halvintresserat, halvmesigt et cetera när jag väl bestämt mig för att göra något jag verkligen vill göra. Det blir helhjärtat, det blir mycket, det blir omfattande och av min omgivning är det välkommet ibland men ibland inte. Det har tagit mig ganska många år att förstå att det faktiskt är så jag fungerar.

En annan sak som driver mig framåt är mina beroenden. Mina beroenden är mina alldeles egna beroenden, jag skapar de utifrån den verklighet jag lever i. Jag går i gång på mina beroenden, jag lever och när av mina beroenden och jag har med varierat resultat också försökt dämpa och förändra mina beroenden. De senare åren har jag lyckats mycket bättre än tidigare. Gemensamt för dessa beroenden är att de inte är sådana beroenden som man i första hand tänker på när man hör ordet beroende, det är också därför jag inte alltid förstått att det handlat om ett beroende. Men känslan av att jag måste, jag måste tänka, uppleva, röra vid mitt beroende, om jag inte får så klarar jag inte att andas en sekund till, det är den känslan som avgör att det faktiskt är ett beroende vi pratar om. Utan att bli långrandiga och gå in på detaljer så pratar vi om exempelvis skor, fruktdrycker med c-vitamin, rosa anteckningsböcker, romantiska spänningsromaner, matlagning, Facebook och Hemnet. Samt mer. I perioder. När jag var yngre och nu. Vissa återkommande och andra inte.

I takt med att jag förstått mina beroenden har det blivit lättare att hantera dem, och låta vissa av dem vara en del av min drivkraft, ett verktyg att komma framåt och också koppla av. Ett exempel på det är min matlagning; i början av hösten plockade jag upp detta kära gamla beroende som jag i stort sett la på is de första två åren jag drev mitt företag. Just nu lagar jag väldigt mycket mat, mycket mer än vad som egentligen behövs, för att jag behöver göra det. Anledningen till att jag behöver göra det den här gången är för att det gör vårt livspussel där hemma mycket mera hållbart om jag gör det. Om jag lagar mat en eller ett par kvällar/lördagar i veckan och gör en massa mat då istället, så blir det så oerhört mycket lättare att överleva de övriga dagarna i veckan. Överlevnadsinstinkt. Det är min motivation till mitt beroende.

2 kg fisk i vitvinssås, 200 köttbullar, 80 kycklingklubbor och tre liter köttgryta. Samt mer. Kring 20 burkar. För några veckor sen kom jag ut med mitt senaste beroende på Facebook när jag la en bild på burkarna fyllda med mat. Jag fick en hel del kommentarer, om det här med att gå all-in, att aldrig vara halvhjärtad och att motivera andra till att göra detsamma. Jag fick också en fråga, eller snarare ett påstående: Så det är alltså så här en småbarnsmamma mitt i karriären klarar av att överleva? Någon bad också om fler tips på hur man faktiskt gör för att klara av vardagspusslet. Jag tror inte att jag är den bäst lämpade på att ge tips i frågan, men jag kan istället dela med mig av hur jag gör; hur jag använder mig av min motivation, mina beroenden och min all-inkaraktär för att få livet att fungera.

  • Jag gör lagar väldigt mycket mat när jag har tid och möjlighet, istället för att laga en måltid lagar jag fyra av samma och fryser in. Då hinner jag hjälpa med läxor, läsa böcker och annat skoj i veckorna istället för att laga mat.
  • Jag har utnämnt min åttaårige son till Strumpmästaren och tävlar med honom i vem som klarar av att matcha flest tvättade strumpor på kortast tid, och hoppsan, han vinner alltid.
  • Jag är tydlig med att förklara att jultomten alltid kommer med en extra julklapp till de barn som städar ordentligt efter sig.
  • Jag nyttjar det faktum att jag är gift med en man som inte alls skyr dammsugaren i lika hög grad som jag gör, och som dessutom har förmågan att städa så noggrant så man kan tro att ett helt städteam varit på besök.
  • Jag konstaterade tidigt att om vår familj ska överleva så måste vi ha ett bredare skyddsnät än vad man föds in i; min dotters före detta dagisfrökens dotter hämtar på dagis när det behövs, hoppar i studsmattan när hon blir tillfrågad och är en baddare på att steka färdiga köttbullar. Detta stressar mig inte det minsta utan gör mig lugn att veta att jag kan ringa henne.
  • Jag förbereder frukosten kvällen innan morgonen när min man är bortrest, d.v.s. jag tar fram flingor från skafferiet och skålar från höga skåpet så barnen inte måste klättra utifall att de är färdiga och kommer ner på undervåningen innan deras morgontrött mamma gör det.
  • Jag njuter av att i princip aldrig ha en fullspäckad kalender på helgerna, när andra suckar över att det är så mycket just nu så har vi oftast ingenting alls, för i den här tiden i våra liv så klarar vi inte av att ha det så mycket just nu i helgerna. Jag är beroende av att inte planera in saker i för hög grad, för tio år sedan var jag beroende av det motsatta. Helgen är vår chans att koppla av, det är då vi alla är hemma tillsammans. Det här utesluter givetvis inte att vi inte vill träffas om du föreslår det, utan snarare att vi har större möjlighet till att vara flexibla. Dessutom har vi väldigt mycket mat att bjuda på i frysen. Och glass.

Listan kan göras längre än så, men jag stannar här. Först när jag vände ut och in på mig själv i början av den här resan så insåg jag exakt hur motiverad jag var och hur jag som person alltid går all-in. Om det nu är någon som undrar, så är mitt allra största beroende, det som verkligen får mig att andas ordentligt; min familj. Och det faktum att jag sedan starten av min entreprenörs-resa arbetar med precis det jag vill arbeta med. Det gör att jag oftast (men inte alltid) andas lätt. Utifrån dessa två aspekter skapar jag de förutsättningar jag behöver för att överleva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>