Annons
Annons
Annons
Annons

Publicerat: 20 juli 2013

När 100 troll kallar mig kapitalistsvin blir jag både ledsen och förbannad

I den aktuella debatten kring restaurangbranschen märks det verkligen att de flesta inte har någon aning om hur våra villkor ser ut.

Året var 1995 och jag hade varit hemma under en tid med våra två barn och var riktigt sugen på att klösa tag i ett nytt jobb. Jag minns så väl den anställningsintervju som lade vändningen i knäet på mig. Jag sökte ett jobb som ansvarig på en resebyrå, den som en gång i tiden var helstatlig, och blev erbjuden ett jobb på deras inrikesbokning därför ”att då märks det inte så mycket när du är hemma med dina sjuka barn”. Mannen jag hade mitt emot mig menade verkligen att jag som mamma till två små barn inte hade något värde överhuvudtaget, min kunskap värderades efter mina barn som kanske skulle bli sjuka.

Jag minns att jag fortfarande var röd av ilska när jag en timme senare landade hemma hos maken. Det här upprepade sig flertalet gånger och till slut gav jag upp.

Jag hade kunnat begära A-kassa, jag hade kunnat be systemet om hjälp för att andra människor inte kunde hantera en kvinna med kunskap och småbarn som var sugen på att jobba. Jag hade kunnat be att systemet skulle ta hand om mig, ge mig bidrag.

Men jag valde inte det, det passade inte mig att ge upp så, det passade inte min envishet att be om hjälp för att andra beter sig som småpåvar. Det var då jag startade mitt första företag. En resebyrå hemma i källaren i huset på Ingarö. Kontoret var ca fem kvm stort, min dator hade 1 GB minne och kunderna strömmade till. Jag driver som ni vet fortfarande företag men har bytt till restaurangbranschen, jag driver företag för att det är utvecklingen och idéerna som är drivkraften. Under alla år har anställda kommit och gått, vi har skapat jobb till många människor, de senaste åren till våra syskons barn, vänners barn och nu också våra egna barn. Det har varit en härlig mix under åren. Men trots alla guldstunder så har det sannerligen inte varit en dans på rosor alla gånger.

Den senaste veckan har restaurangmomsen och välfärden diskuterats högljutt i media, debattartiklar av olika slag har blåst upp hur krögarna liksom ägarna till välfärdsföretagen stoppar pengarna i egen ficka. Kommentarerna låter inte vänta på sig, de haglar in med skällsord till alla oss företagare, att själv kommentera en artikel bidrar till garanterat 100 elaka troll efter sig. Det haglar in ord från människor som jag förmodar aldrig ens rört vid en kassaredovisning, en löneutbetalning eller momsinbetalning, från folk som aldrig vakat på nätterna med oro om någon av alla de lagar och regler som ska följas inte har följts till punkt och pricka, av folk som aldrig stått där själv när personalen ligger hemma och är sjuk och får ta dubbla jobbet själv, från folk som aldrig har funderat hur företaget ska bli lönsamt och kunna växa trots stora kostnader och konjunktursvängningar. Jag blir både ledsen och arg när jag som företagare blir kallad allt från kapitalistsvin, fårskalle, subba till skattesmitare och slavdrivare av människor som generaliserar och media som smutskastar hela branscher därför att ”alla företag drivs så” , när drivkraften i själva verket är utveckling och idéer. Ett företag skapas utifrån en idé och ett behov och drivs av människor som inte passar i bidragssnurran utan vill skapa sin egen försörjning, och jobb till andra.

Men tänk OM, tänk om vi faktiskt lägger ner arbetet för en dag, ALLA privata företag i Sverige. En enda dag. Är det det som behövs för att öppna ögonen för hur vi ”kapitalistsvin” bidrar till att hjulen snurrar i Sverige. Finns det dessutom någon duktig ekonom som kan räkna på effekterna av en sån dag?

Företag behöver möjligheter och förutsättningar till vinst och lönsamhet för att kunna växa, anställa och investera. Vinst och lönsamhet är inte lika med dålig kvalitet och miljoner till ägarna. Hur svårt kan det vara att begripa?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>