Annons
Annons
Annons
Annons

Publicerat: 26 november 2014

Vem vågar ta risken?

bild på mormor Magdas glass

Vem vågar egentligen ta risken? Jag driver ett relativt nystartat företag. För att överhuvudtaget kunna starta fick min man och jag belåna vårt hus upp över skorstenen.

Det var givetvis inte vårt första alternativ. När jag först kom på idén att starta en glassfabrik som skulle konkurrera med de stora etablerade premiumglassmärkena, genom att tillverka tillsatsfri glass på nära produkter, där vi dessutom redovisade varifrån ingredienserna kommer ifrån; var jag övertygad om att bankerna skulle jubla. De skulle rulla ut röda mattan åt mig.

Nu blev det inte så. Bankerna rullade inte ut en enda matta och erbjöd inget annat än att vi kunde öppna ett företagskonto. De ville inte ta risken.

Min man och jag vågade ta risken. Av Almi Företagspartner fick vi också ett mindre lån med relativt hög ränta, mot att vi tog en rimlig borgen. När vi hade hållit i gång ett år, kunde visa att vi hade ett starkt varumärke, flera bra återförsäljare och ett fantastiskt direktförsäljningsställe över sommaren 2012, bad vi banken om hjälp.

Vi behövde pengar för att kunna utvecklas, skaffa bättre utrustning för att kunna göra glassen som efterfrågades och köpa en glassbil för att markant få ner kostnader för frakten.

Vår bank sa nej. Det här är banken som skall vara entreprenörernas bank. De var inte intresserade av att ta risken. Vi fick finansiera all företagsutveckling genom pengar vi tjänat in, samt utökning av privata lån. Vi kunde givetvis inte utvecklas i den takt vi hade behövt.

Glassbilen köpte vi året efter det. Min man tog ett privat blancolån. Själv kunde jag inte vara med på lånet, eftersom jag inte börjat ta ut lön, skulle jag inte klara en lånekontroll.

Efter tre år, och med ett par byten av banktjänstemän, kunde vi äntligen få ett företagslån i somras.

Äntligen har vi börjat få ställa ut frysskåp. Vårt frysskåp står bredvid den glass som inspirerade mig att dra i gång från första början. Den som startade i USA för många år sen av några hippiekillar i ett garage i Vermont i USA. Men vårt eget kapital räcker till färre frysskåp än vad som efterfrågas.

Riksbanken har nyligen sänkt reporäntan till noll procent. Förhoppningen är att detta skall sätta fart på inflationen så att riksbanken kan nå sitt mål om 2 % inflation på årsbasis. De som skall låna är företag, inte privatpersoner som köper dyra fastigheter utan att amortera. Företagen skall sätta fart på ekonomin genom att låna mer pengar och investera för att skapa nya jobb.

De stora företagen klarar sig oftast bättre. Det är tråkigt nog de små och medelstora företagen som ofta inte har kapital. Vem är beredd att ta risken för dessa företag när de vill växa?

Så här tänker jag: bankerna är riskintroverta och vill inte ta de risker som behövs trots att de sitter på mycket pengar. Leasingföretagen verkar inte ens kunna stava till risk, utan förväntar sig att kunderna tar hela risken.  Statliga institut som ALMI skulle kunna verka i mycket större utsträckning. Om vi inte gör något åt detta med allt för lite risktagande i samhället så är det stor chans att vårt samhälle stagnerar.

Vårt företag sysselsätter i dagsläget närmare 3.5 heltidstjänster samt bidrar till fler arbeten genom logistik och försäljning i butiker. Vi skulle lätt kunna sysselsätta det dubbla om vi fick hjälp på traven. Hur skall de små och medelstora företagen kunna satsa mer och växa om ingen är beredd att ta risken?

4 kommentarer till Vem vågar ta risken?
  1. Chatrine skriver:

    Jag håller såå med dig! Vi hade kunnat växa mycket fortare med ekonomiskt stöttning. Har just landat efter en fantastisk designmässa i Wien där vi fått enormt positiv respons på våra möbler. Nytänk – kvalitet – annorlunda – elegant… lovorden har varit många ikväll. Men hur många såna här event har vi råd med? Inte många med tanke på att vi är nya och finansierar dem helt med egna pengar. Vi får välja mellan lön eller investeringar.
    Men vi kör på – om 5 år kommer vårt företag formH17 ha skapat flera jobb i Sverige. Men inte med hjälp av någon utifrån utan med våra hårt inarbetade pengar.

  2. heidi lahti skriver:

    Jag är helt övertygad att detta företag skulle kunna vara en som kan konkurrera mot det stora bolaget!!!! Det börjar bli mer och mer vanligt att folk vill veta vad de stoppar i munnen….

  3. Stefan Bergfeldt skriver:

    Jag känner igen precis allt du skriver, det är helt stört vad ovilliga alla är att hjälpa till.

  4. @claes skriver:

    Skit i de stora stockholmsbankerna.

    I Skåne har vi fortfarande några halvsmå och fristående sparbanker som lyssnar och funderar och vill väl. De tar större risk och de orderfinansierar gärna. Har ni inga sådana i närheten?

    Ett av mina bästa tips är att skruva på affärsidén. Kan du hitta en första kund, t ex en större kedja? Även om du egentligen vill sälja på annat sätt.

    En första kund ger tre fördelar.

    1. En bekräftelse på att idén, produkten, tjänsten, är bra. En kund som tar av egna pengar för att köpa något är oändligt mycket mer värt än hejarop från vänner, bekanta, ALMI, professorer och övriga i startupsvängen som aldrig riskar sina egna pengar.

    2. Ett förskott som gör att man kan komma igång. Eller en order som man kan gå till en vettig bank och belåna. Dels slipper man belåna huset upp till skorstenen, dels kan man vänta med att släppa in andra till senare när bolaget är värt mer pengar.

    3. Man får någon som berättar hur man ska göra. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är för en entreprenör att inte drivas av sin egen prestige. En första kund kan berätta massor, varför färgen är fel, varför kartongen borde vara större eller varför hallon/salt/kaktus-smak är fel. Ofta är man en idiot och tar detta som kritik när man borde suga i sig kunskapen.

    När man tjugo år senare är miljadär kan man alltid hyra en PR-byrå som skriver om historien så att det ser ut som om man gjorde helt rätt från början.

    Det tog Kamprad 18 års slit för att komma fram till IKEA i Kungens Kurva…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>